Jag vill ha allting

Önskar att allt som finns att läsa mellan raderna inte skrivits av en orsak. Intalar mig själv att det bara är inbillning, att jag tolkat fel, förstorat upp det hela. Att allt är frid och fröjd, att inget är förstört. För hur ska jag annars orka? Inte igen, det får inte skita sig igen. 

Hoppas, hoppas.

Efter de senaste dagarnas avslöjanden hoppas jag så innerligt att den delen av svenska folket som sympatiserat med SD tänker om en gång för alla. >>>Den här videon<<< gör mig så kopiöst upprörd och chockad att jag inte riktigt vet om jag ska skratta eller gråta. Så himla sjukt att två av dessa män faktiskt har fått sitta i riksdagen.

Måste. Se. Världen.

Fog at Cherry Beach

ahoy sailor!

Pyramids

Untitled

359/365

Two leaves

Ca, J'adore!

The view from up here is just dandy
Sån himla tur att jag åker till Lettland om en vecka, annars hade jag nog dött. Klicka på bilderna för källa.

Superpeppen!

Vet ni vad? Jag är så himla pepp på livet just nu att jag bara älskar allt. Orkar varken bli besviken eller ledsen över något, vill bara vara glad och göra det bästa av saker och ting. Hoppas innerligt att det här håller i sig för då kommer det här året bli helt fantastiskt. Ska göra mitt allra bästa och fortsätta tänka som jag gör idag och inte vara ledsen över alla grejer som går att bli ledsen över. Det löser sig, säkert till det bättre dessutom. Allt rockar! Här kommer peppiga bilder.





När man inser att det går ihop


Har alltid fått höra att jag är konstig men har aldrig förstått grejen med det, det är ju alla andra som har varit konstiga jämt. Börjar förstå att det är samma sak, heh.

Utkast

Skeva uppfattningar angående könsroller får mitt hjärta att nå bristningsgränsen. Känns som att jag ska explodera av ilska. Hur kan man leva kvar i 50-talets värderingar? Förstår inte ens hur det går att tro att kvinnor är mer lämpade för hushållssysslor än vad män är. Finns ingen logik alls i det! Usch, vill bara kräkas. Blir så himla, himla arg.

Ett av alla utkast som blivit till när bokstäver känns som det enda som hjälper.

Tills vidare


Skriver och skriver men allt sparas som utkast. Känner mig så väldigt förvirrad för stunden. Osäker på allt. Inte alls likt mig. Brukar alltid vara säker på vad jag vill och hur jag vill göra det. Men plötsligt så känner jag mig som den osäkra flickan i sjunde klass som sitter i ett hörn och bara håller med. Usch, ytterst obehagligt. Hoppas att jag är på banan snart igen för det här står jag inte ut med. Att jullovet inte är mer än en vecka bort känns tryggt.

När blev jag så helylle?


Hittade en mysig bild på mig och Malin och tänker att attans vad jag skulle behöva lite sommar. Har för övrigt tittat igenom massor av gamla bilder jag har tagit. Då slog det mig hur ofantligt dum man är. Tycker hela tiden att jag inte är nog smal och tycker nästan jämt att jag ser grotesk ut på alla bilder. Men nu när jag ser dem så här i efterhand tänker jag mest att jag inte alls var särskilt ful och hade inte alls tjocka ben! Tänkte försöka fortsätta med det tänkesättet och sluta vara så dum med mig själv. Ska istället ta vara på alla fina komplimanger jag får! Låter inte det sunt så säg?

(Kommer säkerligen att misslyckas men det är åtminstone värt ett försök. Heja mig!)

Att komma till insikt.


Är besviken på mig själv. Förstår inte hur jag har kunnat vara så himla blind under så lång tid, hur jag har kunnat låta bli att bry mig. Varför har jag inte agerat, varför har jag struntat i allt det viktiga? Har varit pinsamt ignorant och oengagerad. Hur har jag någonsin kunnat tycka synd om mig själv? Det är smärtsamt men hemskt skönt att vakna.

“The one you love and the one who loves you are never, ever the same person.”

Tror nästan att jag börjar tro på't.

13'e


Fick höra de värsta av nyheter idag och plötsligt fick allt en helt ny dager. När det som inte får hända faktiskt händer känns ingenting så himla viktigt längre. Det finns värre saker än dåliga hårdagar och brutna naglar. Det finns till och med värre saker än olycklig kärlek och ensamma fötter. Ska från och med nu ta vara på det jag har. Punkt.

Note to self

Våga

Angående delade åsikter.

Jag fick en kommentar på inlägget om min klasskamrat Deni. "Anonym" tyckte att det var respektlöst att skriva om allt som hänt på en blogg. Jag själv ser det dock inte på samma sätt men jag vill absolut inte att någon ska ta anstöt av saker som skrivs här. Därför tar jag bort inlägget och ber om ursäkt för sårade känslor som jag eventuellt har orsakat. Det var inte min mening. Förlåt!

En bild och några ord om ingenting


Det här är en gamal bild jag tog för ungefär 2 år sedan. Saknar den tiden lite. Saknar så mycket. Alltid. Just nu saknar jag tid - men det är väl kanske mer en brist förstås. Tänk så mycket bra jag skulle hinna göra om bara tiden fanns. Skolarbete, rensa ur min överfulla garderob, hitta ny musik att tycka om, teckna, fota, läsa, umgås med fler människor, blogga. Listan kan göras lång. För lång. Åh, jag ska se till att hinna med allt så småningom. Kanske sommarlovet kan ordna upp ett och annat men fram till dess får ni stå ut med tråkiga inlägg och dålig uppdatering. Orkar ni stanna kvar vore det dock guld värt. En bättring ska ske, håll ut!

Angående reproducerade vintageplagg

På blogg.se's förstasida finns som vanligt länkar till olika bloggar. Bloggare som kanske skrivit ett extra intressant inlägg, har bra tips och idéer eller bara är värd ett besök. I dag fanns en länk till etoiles.blogg.se. Hon verkar vara en alldeles bedårande ung dam med tjusiga klänningar, bra skriftspråk, kloka tankar och intressanta inlägg. Orsaken till varför hon hamnade på förstasidan beror på inlägget hon hade skrivit, om hemsidor du kan besöka om du tycker om vintagekläder men ogillar tanken på att någon annan har använt kläderna innan dig, eller kanske bara tycker att själva letandet är besvärligt. Då kan man nämligen köpa reproducerade vintageplagg.

Visst, det kan tyckas superhärligt att slippa rota bland högar av kläder, slippa sy in klänningar p.g.a fel storlek eller slippa den där speciella doften. Trots alla dessa bekvämligheter kan jag inte låta bli lite upprörd. Om kläderna är nyproducerade är de ju inte återanvända, inte miljövänliga längre! Då förvinner ju hälften av nöjet med det hela. Det känns alltid så bra när man vet att man gör en insats för miljön. Spela roll om någon har haft dem innan dig, det finns ju tvättmaskin för guds skull! Vet inte hur många gånger jag har hört människor som säger "Nej, jag tycker inte om secondhand. Det känns alltid som att någon har dött i kläderna" eller "Nej, gamla kläder luktar så illa". Svammel! Det kan lika gärna vara din kompis som har lämnat in kläderna och det skulle väl ändå inte kännas så äckligt?

Ingen kritik är riktad mot den fina tjejen som har skrivit inlägget om dessa hemsidor. Kritiken är riktad mot varje enskild individ. Tänk på miljön istället! Man märker snabbt hur häftigt det är med secondhand shopping. Man kan hitta de mest odrägliga plaggen och knäppaste prylarna men så finns det de där guldkornen. Det är värt allt letande, tro mig! Doften förvinner i tvätten och kläder går att sy in om de är för stora. Vad som, framför allt, gör dessa kläder så mycket värda är hantverket, kvaliten men också historien som plaggen berättar. De reproducerade vintageplaggen finns redan, fast de är äkta! Varför köpa nya kläder som ser likadana ut som de som redan väntar på dig i secondhand butikerna? Tänk på miljön istället. Går vår planet sönder tar den med oss i fallet och då kommer vi ju ändå inte kunna använda våra nya, fräscha kläder. Eller hur? Miljön i första hand. Blundar vi för verkligheten och miljöns varningssingaler kommer det till slut att bli vår egen död. Är vår egen lathet verkligen större än vår vilja att leva? En så enkel sak som att återanvända kläder kan göra skillnad.

Du kan göra skillnad.

RSS 2.0