Knäppt.

Fick ett anonymt brev, skrivet på skrivmaskin, i brevlådan idag. Brevet innehöll en dikt om en morot. Ärligt talat förstod jag inte ett skvatt. Konstigaste grejen. Det är himla spännande, men himla läskigt på samma gång. Jag har inte den blekaste aning om vem det kan vara. Brev skrivna på skrivmaskin är ju något av det finaste jag vet, men det tappar i värde då jag inte vet vem avsändaren är. Jag blir liksom lite för rädd för att kunna uppskatta det. Med andra ord hade det varit kul att veta vem du är!

Det var jag.

Kan du inte berätta om du är pojke eller flicka i alla fall? Snälla?

Se det som motivation till att öva upp dina detektivfärdigheter. Allt du behöver för att hitta mitt namn och adress finns i brevet och på internet.

Åh! Det är så himla klurigt! Fast det är ju faktiskt otroligt spännande också. Det där med att leka detektiv tycker jag om, jag har bara aldrig något att undersöka. Förrän nu. Jag är däremot inget vidare på det. Har dock bara kommit underfund om att du bor i Stockholm än så länge. Och att det var du som tipsade mig om att min novell skulle handla om tystnad. Tack för det!

Jag hejar på dig Jenna! Hitta den mystiske människan and tell everybody sen.