Tänkte egentligen skriva någon sentimental text om hur ensamt det kan kännas utan en hand att hålla, utan sms som berättar att man är saknad och utan ett par mjuka läppar mot sina. Men det kändes bara knäppt. Ni förstår nog ändå. Jag känner mig helt enkelt rätt ensam och osynlig just nu. Fast vem gör inte det lite då och då? Intalar mig själv att min tid kommer. Hoppas, hoppas att den gör det.